Steg 7, lucköppning

När klockspelet i Rådhuset börjar spela 17.02 är det tid för konstverket bakom dagens lucka att visas för åskådarna på Stortorget. Johan Hellsten, arbetsledare för rådhusservice, är en av fem som öppnar luckor i år.

– Strax före 17.00 är jag på plats i rummet och öppnar fönstret bakom lådan där bilden sitter. När klockspelet går igång börjar jag dra sakta i plastbanden på baksidan av lådan. Det gäller att tajma det hela, så att verket är helt framme när klockspelet slutar.

Nästan alltid fungerar allt som det ska. Det har hänt någon gång att rullarna som konstverket sitter runt i lådan har kärvat.

– Då bryter svetten fram. Men vi har alltid lyckats få snurr på proceduren igen, säger Johan, som har en egen, numera välkänd, historia kring en lucköppning.

– Jag skötte tekniken i fullmäktige när klockan slog på torget. Det var då jag kom på det, det var jag som skulle dra fram konstverket den dagen. Jag rusade genom hela rådhuset, in i rummet där luckan var och drog fram bilden väldigt snabbt. Ute på torget hörde jag någon ropa: Äntligen!

– Den där historien berättas alltid på vernissagen när bilderna visas i original. Jag får bjuda på det, säger han och skrattar.

Sedan 2008 har Johan varit lucköppnare. Ofta är det han som fått det ärofyllda uppdraget att öppna luckan på julafton. I år har det övertagits av en kollega, och Johan ska istället öppna luckan på O, Helga Natt.

– Det är också ett hedersuppdrag. O, Helga Natt är speciellt. Man hör myllret ute på torget, hur folk samlas. Sedan säger producenten ”nu väntar vi på att få köra igång, men först lucköppningen”. Då känner jag hur allas blickar vänds mot lucka nummer fyra. Och fastän jag inte borde bli nervös, blir det faktiskt lite pirrigt.

Vi önskar Johan och övriga lucköppnare lycka till. Och nu, när du har upplevt Rådhuskalendern inifrån kanske du uppskattar den ännu mer utifrån. Vi ses på Stortorget!